Susanne Weiner Ahlström, kvalitetschef på Lärarfortbildning, fortbildare inom den tidiga läs- och skrivutvecklingen

Tidig läs- och skrivundervisning bygger på struktur och kontinuitet. Fonem-grafemkopplingar bildar språkliga mönster som behöver kännas igen. Det leder till automatiserad läsning vilket är en förutsättning för att göra pannloben ledig och skapa möjligheter för eleven att tänka om textinnehållet.

• Färdighetsträning kopplat till minne
• Språkliga mönster och ledtrådar
• Strukturerad och kontinuerlig förstagångsinlärning
• Vikten av en tydlig arbetsgång
• Att stegvis koppla ihop undervisningen med elevens resultat

Barbro Westlund, lektor i läs- och skrivutveckling

Varje försök att förenkla vad läsning är ställer till problem. I stället behöver vi kunna sätta ord på grundläggande och samverkande delar som läsprocessen består av och tillämpa den kunskapen i praktiken. Idag är de flesta läsforskare överens om att den tidiga läsundervisningen ska vara strukturerad och balanserad, samtidigt som den ska ge alla elever känslan av att kunna lyckas som läsare, oavsett deras bakgrunder och förutsättningar att lära.

• Vad innebär en balanserad läsinlärning i både teori och praktik?
• Spelar det någon roll om eleverna skriver för hand eller på tangentbordet i den tidiga läsinlärningen?
• Vad menar vi med en god läsare och vad bidrar till att bli en sådan?
• Vilken betydelse kan lärares professionella och gemensamma språkbruk få för också yrkeskårens status?

Rasmus Riad, doktor i specialpedagogik och logoped på Specialpedagogiska skolmyndigheten

Högläsning bidrar både med att utveckla elevers förståelse för omvärlden och ger dem möjlighet att möta nya ord. Ett välutvecklat ordförråd i kombination med omvärldskunskap är två centrala komponenter för en god läsförståelse. Givet att det förekommer ett annat språkbruk i text än i skrift finns det också goda skäl att fortsätta med högläsning, även när elever förvärvat en grundläggande läs- och skrivförmåga.

• Hur kan högläsningen bidra till att utveckla ordförråd?
• Hur kan jag som pedagog använda högläsningen som ett språkutvecklande verktyg?
• Hur kan boken och högläsningen användas som en språngbräda för att stimulera språket?

Christina Hellman, ordförande Dyslexiföreningen och universitetslektor i lingvistik

Det finns många och olika orsaker till att barn och elever hamnar efter i läsinlärningen. Inlärningshinder med neurologisk bakgrund är ett exempel. Föreläsningen uppmärksammar därför specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) och visar på samförekomsten av svårigheter. Ingen elev ska hamna efter i skolan, därför uppmärksammas också den lästräning och de kompensatoriska hjälpmedel som är centrala för att alla elever ska få lyckas.

• Samförekomst av hinder och beskrivningen av dem
• Skillnaden mellan dyslexi och andra typer av läs- och skrivsvårigheter
• Andraspråksinlärning – dyslexi eller ofullständiga språkkunskaper?
• Lästräning och/eller kompensatoriska hjälpmedel
• Kartläggning och uppföljning

Maria Björsell, speciallärare, språkutvecklare, författare och fortbildare.

När nybörjarläsaren ska knäcka läskoden är motivationen att lyckas ofta hög. Samtidigt är också stödet och uppmuntran från omgivningen som störst. Så snart euforin lagt sig börjar det mödosamma arbetet att bli en läsare. En uppgift som tar minst 5000 timmar, eller 1 timme om dagen i 14 år. Fundamentet till lusten och orken att läsa är att eleven identifierar sig som läsare med eget läsdriv. Skolans roll i att skapa en läsande generation är central. Därför behöver vi säkerställa att eleverna får en litterär bas att stå på – så att nybörjarläsaren blir bokslukare och inte bokslutare.

• Framgångsfaktorerna som skapar en läsande generation
• Säkerställa så att eleven identifierar sig som en läsare
• Att organisera för en hållbar läskultur