I min forskning undersöker jag tillsammans med förskolebarn hur berättelser om och med andra arter kan ta form.
Med diktafoner har vi lyssnat efter vinden, spelande gräshoppor och till och med en jätteticka. Hur låter en svamp – och vad skulle den kunna berätta? I sådana stunder blir dokumentationen en del av berättandet.
- Dokumentationen gör det möjligt att återvända till det som fångat barnens uppmärksamhet och låta frågor, erfarenheter och berättelser leva vidare och fördjupas under tid.
Genom lek, föreställningsförmåga och spekulativa berättelser kan barnen stanna kvar vid det de möter, undersöka det från olika håll och föreställa sig sådant som ännu inte är känt.
Berättandet blir då ett sätt att undersöka världen där det vi vet och erfar kan ta nya riktningar genom det vi ännu kan föreställa oss.
Läs mer om Förskolans rikskonferens där Maria föreläser här